ANDRES LASZLO Sr. BIOGRAFI, BIBLIOGRAFI & FILMOLOGI

ANDRES LASZLO Sr.

BIOGRAfi

Andres (Andras) Emerico Laszlo (von Keller) föddes i Szinna, Austro-Ungern 1910 (nu Snina i Slovakien) och dog i Evry, Frankrike 1985. Hans mor var baronessa Ilona von Keller (d1966) och hans far var Maximilian Leibrowitz (d1931); familjen senare antog namnet Laszlo. Andres' bror, Adalberto Laszlo, var en framgångsrik biokemist (d1972) och Andres' son, Andres Ulf Laszlo, föddes i Lund 1955. En välkänd författare, Andres Laszlo Sr.’s fiktion har inspirerade två filmer. Han är ihågkommen huvudsakligen som en spansk författare, även om född österrikisk-ungersk och nationaiserad fransman: en "quadruple EU nationalitet" som har orsakat att inget land har "hävdat honom" som sin egen, och något som i sin tur har orsakat att hans författarskap orättvist försummats / glömts.

Född son till en baronessa och den resande teater impressario (som hon rymt med) en stor del av Andres tidiga ungdom - när han inte reste med teatersällskapet - spenderades i Budapest där han spenderade mycket av sin tid runt teatrar och biografer, när han inte spädde ut veckopengen genom att sälja körsbär på färjorna som trafikerade vattnen mellan Buda och Pest. Han arbetade som konstkritiker, skådespelare, regissör, producent och så småningom som ansvarig för faderns resande teatersällskap. Han lämnade Ungern 1938 för Paris där han studerade vid Ecole Superieure des Beaux-Arts. Laszlo återvände aldrig till Ungern efter kriget, utan istället blev Frankrike och Spanien hans nya hemländer. Innan krigsutbrotteted förde han sin mor, bror och äldste brorson ut ifrån Ungern och till Madrid. Härifrån gjorde han resor till bland annat Kanada och USA för att ställa ut sina konstsamlingar. År 1956 köpte han ett hus i Evry, utanför Paris, där han bodde i fem år med sin fru, Ulla, och mig, hans son (Andres Laszlo Jr.). Under sextiotalet, sjuttiotalet och en del av åttiotalet tillbringade han somrarna i Frankrike och vintrarna i Spanien. Laszlo Sr. hade ett stort intresse för konst och satte samman två kollektioner: Goyas (4) gravyrserier och naiv spansk konst. Båda samlingarna ställdes ut i Europa, Kanada, U.S.A. och Afrika (Marocko).

Bland Andres Laszlo Sr. mer berömda bekanta och vänner var människor som Ernest Hemingway, Anthony Quinn, Zsa Zsa Gabor, Manolete, von Karajan och Orson Wells. Laszlo Sr. hävdade att det var han som ledde Orson Wells till Anton Karas och därmed är indirekt ansvarig för Tredje Mannens "Harry Lime Theme."

BIBLIOGRAFI

NB. Texterna här angivna är endast pappersböcker. Från och med 2014 har de flesta av dessa publicerats i e-format och många nya översättningar har gjorts. Mer om dessa e-böcker finns (på andra ställen) på denna webbplats.

1946. Francisco Goya, Spanien: Editorial Tartessos. Flera böcker om Goya och om Laszlos egen samling har publicerats tidigare / senare.

1947. El Castillo de las Focas, Spanien: Janez.

1948. La Rapsodia del Cangrejo, Spanien: Janez.

1950. Sin Uniforme. Spanien, film-script (Ladislao Vajda dirigerade).

1952. Donde los Vientos Duermen, Spanien: Janez & Ediciones, Mere Inconnue, Frankrike: Stock, Die Mutter Meines Sohnes, Tyskland / Österrike: Paul Zsolnay Verlag, 1958.

1952. Doñja Juana, Don Juan, Juan y Juanito, Spanien: Janez, Don Juan: fransk teater-mimik utförd av Marcel Marceau.

1955. Solo el Paisaje Cambia, Spanien: Janez.

1956. Mi Tio Jacinto, Spanien: Janez, Pepote, Italien: Paravia, 1956. Le Muchacho, Frankrike: Gallimard, 1957 Mein Onkel Jacinto, Tyskland / Österrike: Paul Zsolnay Verlag 1957 My Uncle Jacinto, Japan: Sogensha & Co, 1958. My Uncle Jacinto, USA: Harcourt, Brace and Company, Inc., 1958. My Uncle Jacinto, UK: Jonathan Cape, 1958.

1956. Paco el Seguro, Spanien: Janez, Paco l'infaillible / Paco le Prolifique, Frankrike: Editions Gallimard, 1959. Paco Never Fails, UK: Secker & Warburg, 1960.

FILMOGRAFI

Sin Uniforme är en film baserad på ett manus som Andres Laszlo skrev tillsammans med Ladislao Vajda med flera.

Mi Tio Jacinto är en spansk-italiensk samproduktion som släpptes 31 maj 1956. Filmen regisserades av Ladislao Vajda, som skrev manuset tillsammans med Laszlo. Filmen ”starred” Pablito Calvo och Antonio Vico. Calvo vann Premio del Public i Berlin för sin prestation och filmen vann en silverbjörn. Regissören och Laszlo var nära vänner och filmen förblev trogen till originaltexten. Tyvärr verka ”man” i den sista "editeringen" av filmen ha tagit bort den underbara ”undecidability” som leder till att åskådaren inte vet (och inte bör veta) om Pepotes "de kastade ut mig" är sanning eller inte.

Paco el Seguro är en fransk-spansk samproduktion som släpptes 1979. Didier Haudepin regisserade och skrev också filmskriptet tillsammans med Laszlo. Bloody Mary Productions var den största finansiären men Filmoblic, Lotus Film, Record och Tanagra var också inblandade. Det fanns avtalstvister som resulterade i att filmen inte visades utanför Spanien.

Moder Okänd. Vid hans död höll Andres Laszlo på att omvandla Solo el Paisaje Cambia / Mere Inconnue till ett filmmanus.

Huvuddelen av denna artikel har hämtats från Wikipedia.

ANDRES LASZLO Sr.

BIOGRAPHY

Andres (Andras) Emerico Laszlo (von Keller) was born in Szinna, Austro-Hungary in 1910 (now Snina Slovakia) and died in Evry, France in 1985. His mother was Baroness Ilona von Keller (d1966), and his father was Maximilian Leibrowitz (d1931). The family later assumed the name, Laszlo. Andres' brother, Adalberto Laszlo, was a successful biochemist (d1972) and Andres' son, Andres Ulf Laszlo was born in Lund, Sweden, in 1955. A well-known author, Andres Laszlo Sr's fiction has also inspired three movies. He is remembered as a Spanish author, although born Austro-Hungarian and nationalized French: a "quadruple EU nationality" that has caused no country to "claim him" as his own: something that has caused his authorship of lately to be unfairly neglected/forgotten.

Born the son of a baroness and the traveling theater impresario that she eloped with, much of Andres' early youth - when not traveling with the theater company - was spent in Budapest where he hung around theaters, eking out his allowance by selling cherries on the ferries that navigated the waters between Buda from Pest. He went to school in Budapest and worked as an art critic, an actor, a stage manager, a stage director and eventually as well as manager of his father's traveling thespian society. He left Hungary for Paris in 1938 where he allegedly attended Ecole Superieure des Beaux-Arts. Not returning to Hungary after the war, France and Spain were to become his new home countries. Before the eruption of the war, he brought his mother, brother and oldest nephew from Hungary to live in Madrid. His later years were spent in Spain and France, making trips to Canada and the US to exhibit his extensive art collections. In 1956 he bought a house in Evry, outside Paris, where he lived for five years with his wife, Ulla, and me (his son: Andres Laszlo Jr.). During the sixties, seventies, and part of the eighties, he spent summers in France and winters in Spain. Laszlo Sr. had a great interest in art and put together two collections: Goya’s engravings and naïve Spanish art. Both collections were exhibited all over the world.

BIBLIOGRAPHY

NB. The texts here listed are paper books only. From 2014 most of these books have been published in e-format, and many new translations have been made. More about these e-books is available (elsewhere) on this site. Note that all books have been translated (5)/retranslated (2) into English, while getting proper content editing and general polish.

1946. Francisco Goya, Spain: Editorial Tartessos. Several books on Goya and on Laszlo's own collection have been published earlier/later.

1947. El Castillo de las Focas, Spain: Janez.

1948. La Rapsodia del Cangrejo, Spain: Janez.

1950. Sin Uniforme. Spain, film-script (Ladislao Vajda directed).

1952. Donde los Vientos Duermen, Spain: Janez & Ediciones, Mere Inconnue, France: Stock, Die Mutter Meines Sohnes, Germany/Austria: Paul Zsolnay Verlag, 1958.

1952. Donja Juana, Don Juan, Juan y Juanito, Spain: Janez, Don Juan: French theatre-play performed by Marcel Marceau.

1955. Solo el Paisaje Cambia, Spain: Janez.

1956. Mi Tio Jacinto, Spain: Janez, Pepote, Italy: Paravia, 1956. Le Muchacho, France: Gallimard, 1957 Mein Onkel Jacinto, Germany/Austria: Paul Zsolnay Verlag 1957 My Uncle Jacinto, Japan: Sogensha & Co, 1958. My Uncle Jacinto, U.S.A: Harcourt, Brace and Company, Inc., 1958. My Uncle Jacinto, UK: Jonathan Cape, 1958.

1956. Paco el Seguro, Spain: Janez, Paco l’infaillible/Paco le Prolifique France: Editions Gallimard, 1959. Paco Never Fails, UK: Secker & Warburg, 1960.  

FILMOGRAPHY

Sin Uniforme is a movie based on a script that Andres Laszlo co-wrote with Ladislao Vajda and others.

My Uncle Jacinto was a Spanish-Italian co-production released 31st of May 1956. The movie was directed by Ladislao Vajda, who co-wrote the script with Laszlo. The movie starred Pablito Calvo and Antonio Vico. Calvo went on to win the Premio del Public in Berlin for his performance, and the movie won a silver bear. The director and Laszlo were close friends, and the screenplay remained faithful to the original text. Unfortunately the last "cut" of the film has removed the wonderful undecidability that should result from that the viewer doesn´t know (and shouldn't know) whether Pepote's "they threw me out" is the truth or not.

Paco el Seguro was a French-Spanish co-production released 1979. Directed by Didier Haudepin, who also co-wrote the screenplay with Laszlo. Bloody Mary Productions were the main producer, but Filmoblic, Lotus Films, Record, and Tanagra were also involved. There were contractual disputes which resulted in that the film has not been shown outside Spain.

Mother Unknown. At his demise, Andres Laszlo Sr. was in the process of turning "Solo el Paisaje Cambia" into a film script.

The main part of this article has been taken from Wikipedia.

BOOKS BY ANDRES LASZLO SR.

SWEDISH

ENGLISH

SPANISH

FRENCH

GERMAN

OTHER LANGUAGES